Hej igen! Imorgon har jag klarat mig igenom 23 veckor på behandlingen. Utifrån att vara en person som alltid förväntar mig det värsta av det värsta så måste jag säga att behandlingen varit okej, inte smärtfri, men verkligen inte som google ofta informerade om hehe.. (varför googlar man sönder allt?)
Det har varit ytterligare två lite tuffare veckor för just huden i ansiktet. Kylan som är kvar gör, som jag nämnde i förra inlägget, huden extremt torr, känslig och röd. Efter ett besök hos min hudläkare förra veckan så beslutade vi, utifrån mina biverkningar, att trappa ner till 50mg om jag tycker det va för jobbigt. Notera att nedtrappningen är något som görs efter läkarutlåtande och inte för att jag känt mig lite extra torr.
Jag berättade om den ökade ledvärken, torrheten som lett till att huden blivit skorvig och röd i ansiktet (och som faktiskt gör rätt ont) samt att jag känt mig så nedstämd. Nedstämdheten kan ju vara en kombo av höstvädret och att man inte riktigt känner sig bekväm i sitt skin för tillfället men det har varit riktigt påtagligt och jag har inte känt igen mig själv. Så vi beslutade att gå ner till 50mg per dag och se hur det går.
För övrigt så har jag kommit på den geniala idén att bastun gör underverk nu när det börjar bli kallt och torrt utomhus! Det hjälper faktiskt en hel del!
Jag har även börjat käka D-vitamin, 2000ie och Biotion. Hoppas på att det bidrar till något bra!
Acne: Samma status som innan, ingen ny acne. Har haft röda fläckar i ansiktet som vid första anblick sett ut som acne men som jag sen insett är eksem pga att jag är så jäkla torr. Håller tummarna att det kommer gå bra trots minskningen av isotretinoin.
Biverkningar: Ja vad ska jag säga mer än tidigare i inlägget. Det är torrt, rött och deppigt just nu. Men man får tänka att detta bara är en period i livet och man kommer snart vara klar. Folk lider av värre biverkningar av mediciner som är livsnödvändiga för dem, så att klaga känns egentligen rätt fjuttigt.. Jag är inne på min tredje termin till sjuksköterska och inser att denna behandling är en fis i rymden jämfört med vad folk måste gå igenom. SÅ försöker hålla peppen vid liv och har UNDERBAR familj och vänner som stöttar mig och peppar mig dagligen ❤ Har varit otroligt öppen mot alla runt mig om den här behandlingen vilket har varit så skönt vid dipparna.
Nedan kan ni se två, mindre roliga och peppande, bilder från den värsta perioden av dessa veckor. Huden var lika irriterad i pannan och man ser inte riktigt på bilderna men huden blev som när man bränt sig och sedan torkar, blir hård och ramlar av.
Men nu blickar vi framåt och hoppas på att sänkningen gör nytta, mestadels för min nedstämdhet som varit det värsta. Man får helt enkelt acceptera att denna höst/vinter kommer spenderas med många koppar te och mysigt sällskap inomhus. Och en riktigt jävla dunder ansiktsmask. Några tips på sånna?